Herr Larsson

Även om Skellefte Kommuns t-shirtslogan inte dyker upp med jättejämna mellanrum så har den ju faktiskt en viss igenkänningsfaktor. Man stöter ju på folk man känner, eller i alla fall känner igen, titt som tätt på de mest otippade platser runt om i världen.

Leipzig känns INTE som ett sånt ställe. Men det vore kul om det var det. Två dagar kvar här, så chansen finns ju.


Jag har varit på ordvitsarhumör idag. Det är lite konstigt att vara på det viset när man inte har nån att prata med, så man får helt enkelt gå runt och småskratta för sig själv, hur patetiskt det än må låta. Patetiskt på mer än ett sätt, eftersom man dels inte har nån att leka med, dels att man går runt och hittar på ordvitsar, och dels (kanske framförallt) att man i sin ensamhet skrattar åt sina egna vitsar... Men what the hell, ska man vara patetisk så är det väl lika bra att slå på stora trumman.

Det var för övrigt inte ens mitt fel att jag hamnade i vits-träsket idag. Förklaringen ligger antagligtvis i att jag satt med näsan i en karta för att fördriva tid medan jag väntade på ett telefonsamtal. På nämnda karta ser jag att en gata (en bit av ringvägen som omger Leipzigs mest centrala delar) har det alldeles galaktiskt humoristiska namnet Martin Luther Ring (med R). Nu kanske nån tänker, "jamen det var ju ganska kul, men inte SÅ kul, eller?" Men man måste ha i åtanke att jag är i Tyskland. Eller Landet Utan Humor, som det egentligen skulle heta, men det blev lite för långt, så de valde Tyskland istället. Alltså verkar det ju nästan osannolikt roligt med ett sådant gatunamn.

Efter lite research visar det sig också att det inte bara var osannolikt, utan förmodligen helt otänkt också. Personen som gatan syftar på är mest troligt inte, som man hade hoppats, Martin Luther King (med K) utan Martin Luther, biträdande statssekreterare på nazitysklands utrikesministerium på tiden då det begav sig. Utrikesministeriets uppgift var bland annat att diplomatiskt förbereda folkmordet på judarna i de ockuperade länderna... Så tyskarnas rykte om att sakna humor förblir intakt. Men det kunde ju ha varit kul.

Min ordvitsarhjärna var i alla fall omedvetet och helt utan egen förskyllan igång. Inte hade jag kommit långt på min eftermiddagspromenad innan jag hamnade framför ett korvstånd som sålde en produkt som jag tveklöst tror skulle slå försäljningsrekord på Stureplan: Brat- wurst... 

Ungefär två minuter senare passerade jag ett apotek som man av nån anledning instinktivt tycker illa om.
 
Man hatar alltid Löven, hur dom än försöker komma undan med konstiga stavningar.

Sen fick det vara nog. Så då gick jag och köpte en tröja för att komma på andra tankar.


Mina favoritbrudar vann förresten idag! 3-1 mot Gislaved. Wohoo!!